Vad är aska egentligen?

Avfall eller nyttighet?
Aska är en fast, partikelformig, oorganisk förbränningsrest. Askhalten varierar kraftigt mellan olika bränslen. Hos skogsbränslen varierar askhalterna mellan olika beståndsdelar, stamved 0,4-0,6 %, stambark 2-5 % och grenverk 1-2 %. Askhalten är störst i de delar av trädet där tillväxten sker.

I bladen, barren och gren- och toppskott varierar den mellan 2 och 6 %. Som ett medelvärde för skogsbränsle kan man räkna med 1-2 % askhalt. Alla värden är beräknade på bränslets torrsubstans (TS). Aska från skogsbränsle innehåller närings-ämnen som trädet tagit upp, inklusive viktiga spårämnen. Kväve (N) saknas eftersom det till största delen avgår i gasform vid förbränningen.

 

Eftersom träden även tar upp tungmetaller och radioaktiva ämnen från marken och luften, finns även dessa ämnen i askan. Generellt utgörs askan till mellan 10 % och 30 % av kalcium (Ca). Innehållet av kalium (K) och magnesium (Mg) uppgår vanligen till ett par procent medan halten av fosfor (P) utgör ca en procent av totalinnehållet.

De flesta av dessa ämnen har kalkverkande karaktär och förekommer dels som lättlösliga salter, dels som mer svårlösliga föreningar i form av oxider, hydroxider, karbonater och silikater. Aska från förbränning av trä har generellt ett pH-värde mellan 9 och 13.

Askans kalkverkan och näringsinnehåll gör den lämplig att använda för att kompensera förluster av sådana ämnen i skogsmark. I lagstiftning betraktas dock aska som ett avfall. Det är därför som man måste ha tillstånd för att lagra den.

 

Förbrännings- och förgasningsaska
Pannorna i värmeverken är utformade utifrån olika tekniker. De är antingen förbrännings- eller förgasningsanläggningar. Vid förbränning är lufttillförseln så stor att fullständig förbränning sker direkt i pannan.

Den enklaste förbränningspannan som mest påminner om en vedpanna i en vanlig villa, är rosterpannan. En roster är ett galler där förbränningen av bränslet sker. Den enklaste formen av roster är plan och fast och förekommer främst i mindre panncentraler. Sned roster eller trapproster är ett lutande eller trappstegsformat galler där bränslet förbränns medan det glider ner utefter rostern.



källa: bioenergiportalen.se

  


 


 En variant ”Wanderrosten” består av en matta av länkar som för in bränslet i pannan. I rosterpannan är förbränningstemperaturen 1 000 - 1 150º C.
I en del anläggningar används pulverbrännare. En pulvereldad panna liknar en oljepanna med brännare. Istället för olja sprutas ett fint trä, torv eller kolpulver in. Här är förbränningstemperaturen c:a 1 200º C.


källa: energiochmiljö.se
 

En annan vanlig panntyp på stora anläggningar är cirkulerande fluidiserande bädd (CFB), där bränsle och bäddmaterial virvlar runt under förbränningen. Bädd och bränsleblandningen beter sig då som en vätska, en ”fluid”. Bäddmaterialet består oftast av sand. En snarlik konstruktion är den bubblande fluidiserande bädden (BFB), där bäddmaterialet inte cirkulerar utan bara ”svävar” över pannbotten.

källa: bioenergiportalen.se

Fluidbäddpannorna är speciellt lämpliga för förbränning av fuktiga bränslen t.ex. skogsbränslen. Förbränningstemperaturen ligger på 850-900º C.
I en förgasningsanläggning upphettas bränslet under syrefria förhållanden så att en brännbar gas bildas som förbränns i ett senare steg.
 

Torr- och våtutmatad aska
Även hur man tar ut askan från pannan har betydelse för den fortsatta användningen. Askan kan antingen tas ut som den är, torrutmatas, eller i samband med utmatningen fuktas med vatten, våtutmatas.

Torrutmatad aska är svårhanterad, då den dammar och i samband med detta kan orsaka arbets-miljöproblem och skador på t.ex. hud och ögon. Torrutmatad aska med hög kolhalt kan också vid felaktig utmatning eller förvaring lätt ta eld.
Den kan först återföras till skogen om den blöts, då det är i kontakten med vatten som askan härdar.
 
Våtutmatad aska är enklare att hantera, men om härdning startar spontant i den är det svårt att producera en enhetlig produkt. Därför är det bäst att askan inte lagras i container utan helst ramlar ner i en betong eller metallkasun (ett slutet utrymme där man kan köra in med en hjullastare).
 

 

  


Till toppen på sidan