|
|
Askberedning
Vilka askor är lämpliga för beredning till en
spridningsbar produkt?
Aska som ska spridas på skogsmark ska huvudsakligen komma
från skogsbränsle, eftersom den bärande tanken med
spridningen är att sluta kretsloppet. Ur denna synvinkel är ren
aska från förbränning av enbart skogsbränsle mest lämplig.
Även när det gäller innehållet av metaller och giftiga ämnen
är skogsbränsleaskan att föredra.
Samtidigt är det
naturligtvis synd att deponera askor av bra kvalitet
bara för att t.ex. mindre mängder torv ingår i bränsleblandningen.
Man kan därför även använda blandad aska från förbränning av
skogsbränsle med en viss inblandning av torv eller olja,
under förutsättning att de klarar gränsvärdena i
Skogsstyrelsens rekommendationer.
Förutom krav på bränslets ursprung ska askan även uppfylla
ett antal krav när det gäller det kemiska innehållet för att
vara lämplig för beredning av en spridningsbar produkt.
Flygaskan är bäst från
fluidbäddar,
bottenaskan är bäst från rosterpannan
Kvalitén på flyg- respektive bottenaska varierar mellan
olika panntyper. Bottenaska från CFB- eller BFB-pannor
sprids normalt inte på skogsmark eftersom den till största
delen består av bäddmaterial.
Flygaskan däremot har många bra
egenskaper, den är väl förbränd och enhetlig. Hos rosterpannor är det normalt bottenaskan som lämpar sig bäst,
eftersom den är bättre utbränd och har lägre halter av
metaller än flygaskan. I mindre anläggningar blandas ofta
bottenaska och flygaska.
Sandviksverket, VEAB. De producerar aska som vi sedan
sprider i skogen. Källa:
www.veab.se
|
|
Härdning av aska
Askan körs från
värmeverket eller sågverket till ett av våra upplag. Där
skall den ligga minst 3 månader. Man gör detta för att askan
skall härda och därvid få en annan kemisk sammansättning =
mindre basisk. När askan är färdighärdad krossas och siktas
den, så kornstorleken inte skadar träden och så att den
upptas optimalt i skogsmarken.
Aska som sprids i skogen
ska vara behandlad så att akuta skador på mark och
vegetation liksom mekaniska skador på träd undviks. Det är
viktigt att det blir en jämn
spridning och att askan upplöses långsamt. Askan kan
härdas genom vattentillsats och mekanisk bearbetning till
lämplig partikelstorlek och hårdhet (exempelvis granulering
eller pelletering).
Askan kan också härdas
efter vattentillsats genom självhärdning, med efterföljande
sönderdelning och/eller siktning om behov finns (s.k.
krossaska). Riktmärket är att askprodukten ska lösas upp
under en period av 5 - 25 år i fält. Vidare ska den initiala
upplösnings-hastigheten vara så pass långsam att inga akuta
oönskade effekter uppstår efter spridningen. Dåligt härdade
askor kan skada flora och fauna och öka risken för
utlakning av näringsämnena i askan.
För att kraven på askans
löslighet ska uppfyllas har Skogsstyrelsen tagit fram en
metod för att testa ifall en askprodukt är tillräckligt
väl härdad för att de känsligaste av våra vanliga mossor inte ska skadas om askan
sprids med godtagbar spridningsjämnhet i ett skogsbestånd.
Aska som inte är tillräckligt härdad enligt den metoden bör
endast spridas på skogsmark om det kan visas att det säkert
kan ske utan brännskador på vitmossor.
Risken för bladskador blir
mindre om askan är grovkornig. Detta beror både på att
avståndet mellan partiklarna blir större och att askkornen lättare
faller till marken under bladytorna. Härdningsgraden hos
askprodukter som till minst 95 % består av korn med
diametrar från 4 mm och uppåt behöver därför inte testas.
|
|
