Spridning

 Återföring till skogen
Sist men inte minst sprids askan i skogen, på områden planerade i samarbete med Skogs-styrelsen. Detta samarbete säkrar att det aldrig sprids aska på känslig mark, eller att andra naturvärden kan skadas.

Skogsstyrelsen skickar oss kartor digitalt som vi för in i maskinens GPS. Allt eftersom askan sprids, ritas det in på kartan och vi kan utskriva vilka områden som vi varit på. På detta sätt kan markägaren lätt se var askan har spridits. Normalmängden som sprids är 3 ton aska per hektar.


I väntan på spridning i skog behöver aska ibland lagras. Aska klassificeras som avfall och omfattas av den lagstiftning som berör transport och lagring av avfall. Mellanlagring av aska eller färdig askprodukt bör ske så att utlakningen blir så liten som möjligt. Lagringsplatsen bör vara torr och ligga relativt högt i terrängen. Permanenta mellanlager bör ha hård-gjord yta samt tillgång till vatten och våg.

Själva spridningen ska utföras på sådant sätt att skador på mark och vegetation undviks.  Askåter-föring bör utföras så att askan sprids jämnt. Askåterföring bör precis som kvävegödsling inte ske i eller i närheten av känsliga områden.

Områden där askåterföring inte ska ske.
Aska bör ej spridas över:

  • Sjö och vattendrag

  • Våtmarker med höga natur- och kulturvärden

  • Formellt skyddad mark

  • Nyckelbiotoper

  • Tomtmark

  • Annans mark och väg

Askfri zon från dessa ställen är 25 meter, förutom annans mark och väg där det skall vara 10 meter.

  


 

Förklaring
Trots att syftet med askan är att förbättra det kemiska tillståndet, kan aska som hamnar direkt i vattendrag skada miljön. Detta beror i första hand på att vattenorganismerna kan ta skada av askans initiala salteffekt. Askan innehåller dessutom  ämnen som kan vara skadliga för vattenorganismer om de i hög dos hamnar direkt i vattenmiljön.

I direkt närhet till vatten finns också ofta höga naturvärden. Därför bör en askfri zon lämnas runt alla sjöar samt mot vattendrag som är vattenförande året runt.



En askfri zon bör även lämnas mot våtmarker med höga naturvärden, nyckelbiotoper och tomtmark. Vid askåterföring i anslutning till formellt skyddad mark,  bör också en askfri zon lämnas.

Askfria zoner skall också lämnas mot annans mark och vägar. Om dessa inte har några speciella naturvärden räcker det dock med en zonbredd av 10 meter. Askåterföring kan ske på färska hyggen om det finns fältvegetation som kan ta upp näringen och förhindra utlakning, eller att askan är så väl härdad och löses upp så långsamt att den extra utlakningen från hygget blir obetydlig.

På kväverika marker bör askåterföring ske på sådant sätt att den inte leder till ökad kväveutlakning. De studier som gjorts hittills visar att askåterföring inte orsakar ett ökat kväveläckage. Men för säkerhets skull är det bäst att vänta tills det finns etablerad fältvegetation på hygget som kan ta upp eventuellt frigjort kväve och alltså för kväverika marker undvika askspridning på färska hyggen.

 

  
 

 


Till toppen på sidan