2.3.3 Askans kvalitet
För att askan ska ge önskad effekt bör den innehålla tillräckliga mängder av de önskade näringsämnena. Skogsstyrelsen har angivit minimihalter som bör uppfyllas (tabell 2). Om angivna minimihalter underskrids bör möjligheten att tillföra
sådana näringsämnen till askprodukten övervägas. Om askprodukten är mer utspädd med oförbränt material eller damm, sand, grus eller bindemedel än de 20-30 % som är vanligt (och till vilket hänsyn tagits i beräkningarna ovan samt i Skogforsks beräkningsprogram) blir halterna av näringsämnen i askan lägre. Dosen kan då justeras uppåt i motsvarande grad och halterna av både näringsämnen och tungmetaller ska då beräknas per viktsenhet ren aska.

Tungmetaller
Tungmetaller kan störa markbiologiska processer och påverka kvaliteten på yt- och grundvatten. Askans innehåll av tung-metall får därför inte vara så stort att markbiologiska processer skadas eller att tillskottet av tungmetaller blir större än
den totala bortförsel som sker genom uttag av biomassa under en omloppstid. I och med att de mängder som förs tillbaka till skogsmarken med askan är jämförbara med de mängder som skulle ha frigjorts vid nedbrytning av avverkningsresterna bedöms risken för negativa effekter som liten. Tillgängliga data på uppmätta halter av tungmetaller i olika träddelar visar dock att koncentrationerna varierar mellan olika trädindivider och områden i Sverige. Riktvärden för maximi- och minimihalter (tabell 2) har i hög grad baserats på medianvärden av uppvisade halter i träddelar, men för några ämnen har gränsvärdet satts lägre baserat på erfarenhetsvärden för biobränsleaskor. En välförbränd aska från rena biobränslen, utan inblandning av inert bäddmaterial eller bindemedel, kan därför innehålla halter som överskrider de angivna maxhalterna. Huvudprincipen är att alla ämnen ska uppfylla riktvärdena men vissa avvikelser kan accepteras om det går att visa att askan härstammar från rena biobränslen utan inblandning av kontaminerande ämnen. Även om de höga halterna är naturliga, exempelvis orsakade av en arsenikrik berggrund, kan dock inskränkningar göras med avseende på var askan får spridas.

Allmänna råd och föreskrifter
Statens strålskyddsinstitut har i sin författningssamling utfärdat föreskrifter och allmänna råd om hantering av aska som är kontaminerad med cesium-137 (SSI FS 2005:1). I dem har gränsvärden för 137Cs-halten i aska som ska spridas i skogsmark satts till 10 kBq/kg TS. Områden där träbränsleaskan kan ha halter som överskrider gränsvärdet redovisas (Figur 1). Om aska som uppstått vid förbränning av avverkningsrester från dessa områden ska spridas på skogsmark bör innehållet av cesium-137 alltid testas. I renbetesområden får inte återföring av aska ske till lavmark om 137Cs-halten är högre än 0,5 kBq/kg TS. Med lavmark avses mark där lavar täcker mer än 25 % av befintligt bottenskikt eller mark som stadigvarande utnyttjas för renbete.
 

PAH
Polyaromatiska föreningar, PAH, kan bildas under förbränning och förekommer därför normalt i aska. Halterna av PAH i aska som sprids på skogsmark får inte vara så höga att de är skadliga för miljön. Kunskap om var denna gräns ligger
saknas men om ny kunskap framkommer bör hänsyn även tas till denna. Riktvärdena för halter av makronäringsämnen och spårämnen enligt tabell 2 avser totalhalter. Totalhalten bör bestämmas av ett ackrediterat laboratorium. Totalhalter
innefattar såväl lättlösliga som svårlösliga fraktioner. Analysresultatet kan därför exempelvis överskatta askproduktens värde som fosforkälla om den innehåller mycket sintrat material, åtminstone på kort sikt. På motsvarande sätt representerar inte totalanalysen av tungmetaller alltid dess tillgänglighet.
 

Statens strålskyddsinstitut 2005 Kommentarer och vägledning till föreskrifter och allmänna råd om hantering
av aska som är kontaminerad med cesium-137. SSI Rapport 2005:07.
Statens strålskyddsinstitut, Stockholm.
 

Till toppen på sidan